Valt inlägg:
Hmm, insikt om psykiatriska problem och vad man kan göra åt dem kan förstås vara av värde när människor drabbas av dem, men det stora problemet med psykiatri som samhällsinstitution, som jag ser det, är att ett mänskligt samhälle inte är en myrstack, vi drar inte åt samma håll och har inte samma intressen. En person kan vilja ha vård, men samhället anser sig inte ha råd att bekosta denna. Samtidigt kan en annan person vilja lämnas ifred, men samhället kan få för sig att vilja tvångsvårda denna person. Vanligtvis motiveras det med att personen är en fara mot sig själv eller andra, men alltför ofta i Sverige är det för att läkarna helt enkelt får för sig att någon är psykiskt sjuk. Allt som krävs för att vårda någon under LPT i Sverige i fyra veckor är två läkares underskrifter, vilket skiljer sig skarpt mot förhållandena i USA, där en domstol måste godkänna vården inom tre dygn efter att den påbörjats. Först efter dessa fyra veckor måste en svensk förvaltningsrätt godkänna den.
Vad det gäller Breivik och andra massmördare, så tror jag inte de vill ha vård. De inser säkerligen att de mår dåligt, och om de som i Breiviks fall lägger ned mycket tid på att läsa artiklar och dylikt, så inser de säkert just vad de lider av också. Men, har de narcissistiska drag som han, så vill de inte ha vård - detta skulle förstöra deras självbild. Samhället kan tro att det är en myrstack och ta för givet att en sådan som han skulle frivilligt acceptera den plats samhället vill ge honom, men det är inte något han skulle underordna sig.
Då svarar förstås samhället med att vilja tvångsvårda potentiella massmördare, men hur avgör man vilka dessa är? För detta tar man till tvetydig profilering, vilka som skulle kunna utföra något sådant. Det sägs ofta att deprimerade män är i riskzonen för att utföra våldsdåd. Så ska man då ta in dessa i vård, vilket är ett frihetsberövande? Då blir det ett straff i sig själv att bli deprimerad, eftersom man kommer omfattas av vård med oönskat frihetsberövande. Det som istället borde vara en moralisk skyldighet att sköta sin egen psykiska hälsa och avhålla sig sådana gärningar även om man känner för att göra dem, blir istället en fråga för samhället att övervaka oss, så det ser om vi skulle kunna göra något oönskat. Det personliga ansvaret och den fria viljan försvinner ut ur bilden.
För en sådan som Breivik, ser jag dödsstraff som självklart, vilket tyvärr inte är möjligt under norsk lag. Dessutom att man ser till att han inte kan uppnå det han vill genom sitt dåd - få den uppmärksamhet han vill. Samhället har förstås här ett ansvar att inte på något sätt möjliggöra för honom att uppnå sina tilltänkta mål. Det är visserligen svårt för mig att se hur han skulle kunna vänta sig någon sympati genom sin gärning, särskilt som han sköt sina egna landsmän, det är möjligt att han var i ett sinnesförvirrat tillstånd.
Det som skrämmer mig är dock om samhället skulle svara genom att kräva att få övervaka alla "högerextremister" och göra psykologiska profiler på dem. Då skulle även personer som aldrig skulle begå våldsdåd omfattas också, och det skulle bli ännu en spik i kistan på demokratin.
Den kritik mot psykiatrin jag funnit mest intressant är Thomas Ssasz böcker, han har skrivit ett flertal om dessa ämnen. Han har logiskt sett visat att även om det finns psykiska problem, så är psykiatrin en bluffvetenskap.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?