Rapportera inlägg

Valt inlägg:

Anarkismen kom emellertid att dominera vissa länders arbetarrörelser, framför allt i de latinska länderna, och kom att spela en stor, men tillfällig, roll i vårt århundrades första stora revolutioner, den ryska 1917 och den spanska 1936-39. Anarkismen har genom hela sin historia haft olika uttolkare som företräder olika riktningar. I 1900-talets början uppstod syndikalismen som rörelse och fick stor spridning. Bla i Frankrike, som också räknas som syndikalismens vagga. I Sverige bildades den syndikalistiska fackföreningen Sveriges Arbetares Centralorganisation SAC, som nu har ungefär 90 år på nacken. Syndikalismen är den gren av den anarkistiska idétraditionen som lägger störst vikt vid den fackliga kampen på arbetsplatserna ekonomisk kamp som medel för samhällsomvandling. Gränsen mellan syndikalister och anarkister är flytande. Skillnaderna består, rent teoretiskt, av den vikt man lägger vid facklig kamp kontra annan kamp och, vilket hänger samman med detta, det mål man har som riktlinje för kampen: Enbart arbetarkontroll eller självförvaltning av hela samhället med mänsklighetens frigörelse som yttersta mål. Anarkismen har historiskt sett också ett borgerligt arv från liberalismen. Det gäller betonandet av individens rätt till tanke- och handlingsfrihet. Men för oss anarkister förblir den liberala humanismen otillräcklig som teori för mänsklig frigörelse, eftersom både liberalismen och den allmänna humanismen inte befattar sig med frågeställningen om maktens relation till frigörelse.

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?