Valt inlägg:
En dikt till från samma författare och samma bok i min lilla introduktionskurs i dialektiken...
Om beteckningen emigrant
Jag har alltid tyckt att namnet man har gett oss varit fel:
emigranter
betyder ju utvandrare. Men vi
har inte vandrat ut efter att fritt ha valt
ett annat land. Ej heller har vi vandrat
in i ett land för att stanna, möjligtvis för alltid.
Utan vi har flytt. Fördrivna är vi, landsförvista
och det land som tar emot oss ska inte bli ett hem utan
en tillflykt.
Oroliga sitter vi där, så nära gränserna som möjligt
och inväntar återfärdens dag, den ringaste förändring
på andra gränsen iakttar vi, varje nykomling
utfrågar vi ivrigt, glömmer ingenting, ger ingenting förlorat
och förlåter heller ingenting som hänt, förlåter inget.
Ack, sundens stillhet lurar oss inte! Vi hör skriken
från deras läger ända hit. Vi är själva
nästan som rykten om illgärningar som sluppit
över gränsen. Var och en av oss
som i trasiga skor går genom mängden
vittnar om den skam som låder vid vårt land.
Ingen av oss kommer dock
att stanna här. Det sista ordet
är ännu inte sagt.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?