Rapportera inlägg

Valt inlägg:

#125 - "Jag tror inte alls att det är otänkbart att de skulle offra 3000 liv för maktens skull." Jag kan inte veta om CMO här medvetet dribblar med orden eller om han faktiskt inte kan ta in vad det är jag påstår. Jag skriver mörda - CMO läser offra. För mig är det inte ondska att offra något. T.ex. är manoffer i krig något man räknar med men försöker minimera. Generaler mördar inte sina egna soldater när de ges ett uppdrag med en kalkylerad risk att stupa som är 50. När det gäller 9/11 var det inte fråga om offer. Det var mord. Och det var avsiktliga mord. Det var själva ondskan som skulle framträda så tydligt att den psykiska förnekelsereaktionen med högsta grad av sannolikhet måste bli aktiverad. Ondskan m å s t e överskrida det för normalpsyket fattningsbara. Ondskan måste vara av den art att nästan alla säger sig: Så kan ingen regering göra mot sitt eget folk! De som är arkitekterna bakom 9/11 kan psykologi. Därtill har de den hänsynslöshet som måste till för att denna typ av brott mot människor skall vara möjliga att uthärda genomförandet av. Jag hävdar att det i regeringen Bush fanns ett flertal människor som var psykiskt kapabla att delta i ett brott där det ingick att mörda 3000 människor och därmed chocka hela västvärlden. Eftersom 9/11 lyckades lever majoriteten av västvärldens människor nu i ett livsfarligt förnekande. Detta förnekande leder till att man söker stöd hos dem som är livsfarliga. Det är ett gigantiskt stockholmssyndrom. Så gott som vilka brott som helst USA gör mot den muslimska världen förnekas nu i väst. Och det fortsätter på det viset så länge brotten kan ses som på något sätt sammanhängande med 9/11. Framgångsrikt kan man hävda att muslimer står för ondskan i Världen när det i själva verket är man själv som utfört de ondaste av handlingar. När den man är beroende av för sin trygghet är den som hotar en till livet, då måste psyket försvara sig mot kaotiskt sammanbrott. Ondskan hos den man behöver ha nära för sin trygghet förnekas och projiceras på något annat. Vid Norrmalmstorg börja offren se polisen som det stora hotet medan de livsfarliga rånarna förvandlades till beskyddare. Efter 9/11 ses muslimer som mördare och de verkliga dråparna i USA:s ledning som trygghet. Även de som vill avslöja sanningen ses här som ett lika stort hot som muslimerna. Det senare är av stor vikt att inse för oss som kämpar för att få 9/11 avslöjat. Psykologiskt sett blir vi ett lika stort hot mot västerlänningars liv, som de USA-medborgare som utförde 9/11 faktiskt är. Mäktiga personer som förstår - och är iskalla nog att spela på - förnekandets psykologi kan koppla ett grepp om människor som är extremt djävulskt. Dessvärre gäller att ju större hänsynslöshet desto mer framgång. Förmågan att utnyttja psykets förmåga att försvara sig genom förnekande är sociopaternas kungsväg till makt. 9/11 var ett storskaligt stockholmssyndrom. Vågar du som läser detta ens prova tanken att jag kanske har rätt? Vad händer med din världsbild OM jag har det?

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?