Valt inlägg:
Jag gillar - rakt igenom - resonemanget i Michaels artikel. --- När det kommer till hur ett land skall styras, eller om det alls skall styras, så är jag ännu inte lika djärv som Aguirre. Att målet är anarki, om detta är ingen tvekan. Men hur ser vägen dit ut? --- Anarkin förutsätter mogna människor som inte till någon del styrs av bortträngda barndomstrauman. Det är t.ex. övertydligt att många friliberalers rabiata hat mot sossar är av det familjära slaget. En kvävande moder av typen Marta-Thyra Lidqvist och en frånvarande pappa som bara ägnar sig åt karriärklättring, förvandlar barnen lätt till ett sossesverige i vilket man ser Nord-Korea, som man tillsammans med storebror USA skall stampa ner i skiten en gång för alla. Alltså - så länge vi inte är mognare som folk än att många tar ut föräldrafrigörelsen på samhället och därmed inläser frihet i handlingar som innebär att man skiter i allt - så länge ser jag stora problem med anarki. Men den demokrati som västvärlden berömmer sig av idag är dock ett rent bedrägeri!
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?