Valt inlägg:
Som jag har uttryckt, så handlar det för mig om vad vi identifierar oss med. Om man identifierar sig med det materiella, så når man inte sitt innersta. Vi når vårt inre när vi upphör att tro att det vi är, är det yttre, att vårt värde sitter i det yttre. Och för mig är det precis lika mycket identifikation med det materiella att säga att vi är värda mer ju mindre vi har materiellt, som att säga att vi är värda mycket ju mer vi har materiellt. För båda innebär en koppling till det materiella. När vi upphör med denna identifikation så ser vi att oavsett hur mycket vi har eller inte har materiellt, så finns ljuset där inuti ändå. När vi ser att vårt inre ljus är oberoende av våra fysiska omständigheter, så har vi släppt identifikationen. Då är vi vårt inre ljus oavsett om vi har mycket eller lite i det yttre, för det spelar ingen roll för vårt inre ljus. Och jag tror att det var detta som Jesus menade, identifikationen med det yttre. Det spelar ingen roll om det handlar om pengar eller kläder eller vår bostad eller om vi är arbetssökande eller har jobb, om vi är anställd eller har företag etc. För det är inte där ditt värde sitter, det är inte det du är och det är inte det som definierar dig. Och när vi ser detta så blir vi oberoende av det för vårt inre ljus, vår inre lycka, vår inre glädje, vår inre essens som alltid finns där i oss oavsett om vi är medvetna om det eller inte - detta inre ljus som också kan kallas Guds ljus om du vill tala i kristna termer, själv kallar jag det för livskraften som också är kärleksenergi. Om jag ställer frågan "Vem är du?" så svarar de flesta människor med sitt namn och någon form av titel som en yttre identifikation på det som de är. Typ: "Vem är du?" "Jag är Lasse, pensionerad svetsare och morfar". "Jag heter Berit, och jag är mamma till två barn och så studerar jag på universitetet". Detta är identifikation med det yttre. Vi låter det yttre definiera oss och genom detta så jämför vi också oss själva med andra, och då ser vi "den är si och det är inte jag" eller "den har mer än jag" och så vidare. Min upplevelse är att vi är mer än detta, ljuset, själen, livskraften, kärleken som är oändlig och överlever oss när vi lämnar vår fysiska kropp. Och om vi ser detta i oss själva och andra, så bygger vi ett kärleksfullt samhälle genom vår egen inre expansion till det yttre.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?