Valt inlägg:
”att vara utvald till frälsning är en gudomlig nåd” Här håller jag inte med dig. Alla människor kan nå frälsning. Ingen ”får” den, ingen frälser någon annan, alla gör ”jobbet” själv och det är gott så.
Möjligheten finns för alla människor. Det är ett val, även om man först ser det i backspegeln. Samtidigt finns vetskap om möjligheten i oss alla, de flesta av oss förnekar den vetskapen, bl a av de anledningar som du tar upp.
Som barn såg vi ingen annan utväg än att, till slut, välja tro på den uppfostran, till ”nyttiga samhällsmedborgare”, ”realister”, ”materialister” eller till ”religiösa” tron på prästerskaper och deras löften om deras himmelrike efter den vanliga döden, som vi fick av blinda föräldrar som själva levde med ett skäckslaget barn inom. Allt som fanns/finns inom, som inte stämmer överens med den yttre verkligheten slogs ned obarmhärtigt, av ”välvilja” eg skräck för det egna inre. Hur många är föräldrarna som sätter sig ner och verkligen lyssnar och låter sig beröras av barnens ”fantasier”? Få, för de blir ”upprörda” på barnet för det väcker, rör upp minnen inom dem själva. De blir rädda för sitt eget inre och söker ”psykologiska” förklaringar och också diagnoser att häfta på barnet.
Utvaldhet, som jag ser det, handlar om det ”tillintetgjorda” barnets önskan att få vara just så speciellt, unikt som det är och få ge uttryck för det.
Tron på fräsaren som ska komma, är det övergivna inre barnets längtan att få finnas, det är barnets tro på dig den vuxna. Du är frälsaren du väntar på. Vägen in är utvägen till liv för barnet, ett strålande barn som äntligen, äntligen får finnas.
Jag vet fortfarande inte vad Aiskylos menar med ”…genom Guds fruktansvärda nåd” och det spelar mindre roll nu. Nåd ser jag nu som en öppning som kommer med insikt, en öppen väg, en ”ny” tid. Den kan dock te sig fruktansvärd ur maktens och maktgudars perspektiv.
” Pippi, det känns väldigt stort detta och jag vet inte alls vart det tar vägen. Men det verkar som att stunderna av stor vånda växlar till nya och ofattbart levande insikter”… mmm, kommer att tänka på en låt, ”Mysterious Times”: http://www.youtube.com/watch?v2syiIGRsyvI lite lång intro, men texten är värd att vänta in
Att nämna djupet inom och tala om det inre barnet upprör dem som inte vill bli påminda. De förnekar sitt eget djup och vill tysta dem som på något sätt påminner dem. Hur de gör det beror på vem du är och vilka dina svagheter är. De vet det instinktivt, undermedvetet. Med det som gör mest ont i oss själva, söker vi tysta andra....
Vägen in är utvägen för var och en och för världen. Vuxna människor, med strålande, levande inre barn, kan omöjligen göra skada. Snacka om paradigmskifte! Problem som världen idag brottas med faller då liksom de strukturer de skapats ur.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?