Valt inlägg:
#45 En situation där parterna enas om 200 ränta utan att bägge av dem är i trångmål..utlånaren i empatiskt trångmål och lånaren i ekonomiskt trångmål torde vara sällsynt...men om man hävdar att trångmål är nåt som parterna själva "fritt" har satt sig i...? Är vi ett SAMhälle där vi skall hjälpas åt eller ett SÄRhälle där individen är kung ?...Vad skulle Spinoza sagt ?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?