Valt inlägg:
Jag tror att de "lösa grunder" beträffande särskolan kan ske från båda håll. Har hört från kollegor uttalanden av typen: Den tjejen är ju så söt och välklädd, hon kan väl inte platsa i särskolan. Har också hört det motsatta. Den killen ritar fingrar på ett konstigt sätt, så vi sätter väl honom i särskolan.
När jag själv gick på högstadiet hade vi en särskoleklass på skolan som trivdes väldigt bra. Även mobbade utan handikapp sökte sin tillflyktsort i den delen av korridoren. Dessutom hade vi grupper med förståndshandikappade som hade föräldrar som stred "för" dem och de hamnade i vanliga klasser. Dessa var ju inte förståndshandikappade utan bara annorlunda med den följden att de mobbades. De klarade inte av skolan speciellt bra och den "stigmatisering" de oroades för av att få pga av särskolan undveks inte. De skolkade och klarade inte av skolan och kunde inte komma in på gymnasiet. Många stridbara föräldrar krävde då att de skulle få återinträda i särskolan för gymnasietiden för att på så sätt få ett avgångsbetyg. Jag tror att mycket skulle undvikas om man tog bort den skillad mellan särskola och grundskola som hindrar särskolebarn att få högskolebehörighet. Det finns många typer av kognitiva handikapp, t o m de som är normalbegåvade och många av dessa passar bättre i den individuellt utformade särskolan med små klasser istället för de stora klasserna i grundskolan.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?