Valt inlägg:
Dag Nilsson. Det är beundransvärt att du verkar ha "hittat dig själv", trots din påfrestande uppväxt. Du skriver: "Den enda frihet jag känner till är friheten till självförverkligande." Jag förstår vad du menar med att "frihet måste komma inifrån" och att man påverkas mer av omgivningen än man tror i de val man gör i livet. Jag skrev också i artikeln att för att bli helt fri så måste man sluta vara rädd man måste bli FRI FRÅN DET. Det är många saker man kan vara rädd för som människa. Man kan t ex vara rädd för att hamna utanför någon form av gemenskap och därför inte våga vara den man "egentligen är" eller vill vara. Eller så kan det handla om brist på självförtroende, när vi t ex hellre lyssnar på vad någon "expert" tycker vi borde göra istället för att våga lita på vår egen förmåga att avgöra saken. Min poäng är dock att man är ju fortfarande inte "fri från sig själv" när man håller på med sitt "självförverkligande". Och vad det nu än är som man "förverkligar sig själv" genom så blir man ju beroende av det, eller hur precis som kärlek? "Kunskap är makt" - sägs det ju och det håller jag helt med om! Så om man t ex tror att man "förverkligar sig själv" genom att lära sig mer eller utvecklas, så handlar det nog mycket om att få mer makt över sig själv ju mer man vet, dessto mer genomtänkta val kan man göra eller sin omgivning ju mer man vet, dessto lättare är det att påverka omgivningen, vilket i grunden handlar om ett behov av att vilja BLI något annat än det man ÄR just nu! Att vara i en blivande process kan man i och för sig älska, men då är man ju inte fri om man har behov av det!
Jag vet ingen människa som gör någonting utan att den på ett subjektivt sätt får ut någonting av det medvetet eller omedvetet. Med andra ord så kan man säga att våra val oftast inte är "helt fria", utan grundar sig på mer eller mindre djupa behov vi känner oss ha. Behoven handlar i grunden om att slippa vara rädda och få känna någon form av kärlek. Men det är klart att det må vara så att vi faktiskt har möjlighet att välja "helt fritt" vad vi ska göra, men det spelar liksom egentligen ingen roll när vi ändå har dessa behov som "måste" tillfredställas. Och om vi saknar dessa behov så skulle själva "intentionen" bakom all form handling försvinna och därför skulle all form av handling bli "meningslös". Detta inkluderar då även behovet av att "bara vara oss själva" som vi då också saknar. Varför ska vi då vara eller göra något, när behovet saknas?
Frihet handlar ju om att vara FRI FRÅN NÅGONTING - att vara OBEROENDE av det. Att man inte har något som helst "behov" av det. Kort sagt så kan naturligtvis frihet användas till vad som helst, men det finns ju ingen mening med den när du saknar behov! Du är helt enkelt FRI FRÅN ALLT!
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?