Valt inlägg:
Den enda frihet jag känner till är friheten till självförverkligande. --- För många människor kan det säkerligen vara yttre saker som t.ex. materiell fattigdom som hindrar den friheten. För mig, som är svårt traumatiserad genom hela min uppväxt på grund av en fostermamma som var det kvinnliga svaret på Dr Jekyll och Mr Hyde, och en pappa som kunde ge en del värme men som var rädd för mamma och mestadels frånvarande på jobb, har det blivit full uppenbart att frihet måste komma inifrån. --- Jag har haft god framgång i allt yttre jag företagit. Men den namnlösa skräcken - i synnerhet skräck för att bli övergiven - från barndomen hindrar mig från att dra i gång nya projekt att brinna för. Jag törs knappast åka hemifrån eftersom jag då är övertygad om att jag inte är välkommen tillbaka --- Min övertygelse är att det inte finns ett val mellan kärlek eller frihet. Snarare då att det ena inte kan tänkas utan det andra. --- Einar skriver: "den "bästa partnern" är den som får en att trivas bäst med att vara den personen man redan är!" --- Detta håller jag helt med om. Och om föräldrarna förmått vara denna bästa partner så har man även utvecklats till en fri människa, fri att vara sig själv.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?