Valt inlägg:
Nexa - Du utmärker dej knappast här i sourzedebatten för att ha skrivkramp eller ha svårt att uttrycka dej - men vi som läsare vet ju oftast ingenting om processen bakom en kommentar eller en artikel - inte mer än om våra egna små försök till kommunikation. Rubriken till din text lockar läsaren så som varande skrivare, och det är många i dag. Omfånget textmassan gör att läsaren redan från början ser att det inte är ett jätteprojekt att eventuellt läsa hela texten - inte minst viktigt i nätforum där - konstigt nog, många har ganska stora lässvårigheter om texten överstiger åtta rader. Din stramt hållna styckeindelning ger texten även ett intryck av att vara genomtänkt och därför värd att ge ett närmare intresse. En funktion jag fortfarande saknar i Sourze ytterst primitiva texteditor som knappast är värd namnet. Sedan kommer vi till det personliga tilltalet i jagform som i denna tex skapar närhet till skrivaren, och berättelsen sedan som här ger igenkännandes leenden för oss om vill nå begriplighet genom våra försök att kondensera våra tankar till skrivna ord och meningar med någorlunda täthet. Så småningom kommer vi till slutet som kan appellera till läsaren på många sätt, och i denna text gör det med ett helt följdriktigt yttryck som sammanfaller med det personliga i texten i övrigt - alltså här med ett litet självutlämnande om livets tomhet, men också hopp som skapar empati hos läsaren med bara få några rader utan att gå alltför djupt i författarens egna upplevelser vilket gör att läsaren i stället för att få någon annans problematik i nosen ser sej själv. Sammantaget alltså en föredömlig text som borde kunna stå som skolexempel hur ett medmänskligt och ödmjukt sätt att uttrycka sej kan se ut. MEN - De där med "Ung och arg:" lyste med sin frånvaro i denna din berättelse - hoppas få se mer av det framöver :- /Teddy
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?