Valt inlägg:
Pippi har sin charm, ett barn med förmodad bokstavsdiagnos och ekonomiskt oberoende som lever under oklara familjeförhållanden. Själv tycker jag Lindgren utvecklas med tiden, Karlsson den egofixerade anarkisten är betydligt skojjigare, Emil som är en skildring av ett Sverige bara 3-4 generationer bort, hur själva starten till Sverige som ett välfärdsland började. Min favorit är ändå novellsamlingen "Sunnanäng", väldigt sorglig bitvis men vackert, här kommer sannolikt AL:s eget trauma över att som ung ensamstående mamma, behöva lämna bort sitt eget barn.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?