Valt inlägg:
#224 - Under första halvan av mitt liv trodde jag att det inte fanns någon eller någonting man verkligen kunde lita på. Plötsligt kommer en insikt till mig att det finns något som aldrig ljuger, men som alltid talar sanning - min känsla!
I snart trettio år har navet i mitt liv varit - En känsla är ALLTID sann! --- När känslor kommer kaotiskt, med motstånd eller bara upphör då löser jag komplexen genom att ställa frågorna - vem, var, när, hur och varför. För det rör sig då alltid om att skräck är med i bilden, skräck som tillförts utifrån genom aktiv ondska eller passiv ondska. Det senare sker när den vuxne överger ett barn som har för svåra känslor för att kunna hantera dem själv. --- Övermänniskoideal i vilket alltid ingår förakt för svaghet - är inget annat än förakt för det svaga och behövande barn man var som nyfödd och de allra första åren. Fascismen/nazismen/sionismen förenas i övermänniskoideal. --- Aguirre, jag har vuxit upp under järnhälen. Och jag var tvungen att hålla tungan brun för att undvika att bli ihjälslagen. Jag var tvungen att helt och hållet säga nej till mig själv och gå in i en flinande anpassning, som tyvärr fortsatte långt längre än som behövdes. --- Nu kan du säkert veta att hos mig göre sig inte nazisten besvär! Men - från regeln - Vem, var, när, hur - och om det går - varför, gör jag aldrig avsteg. Det skulle i så fall ske till priset av att jag tappade orienteringen i tillvaron. --- Hur mycket jag än avskyr nazister så gäller objektiva fakta även för dem. Om det är så att vissa "sanningar" om vad som skedde i koncentrationslägren har torterats fram av de allierade, då är detta ett faktum jag tar ställning till. Och jag ser varje torterat vittne som helt förbrukat. Oavsett om vittnet är nazist. Och oavsett vilka vidriga brott mot mänskligheten nazisterna begick. --- Att USA inte heller idag drar sig för att använda sig av torterade vittnen när de utreder "sanningen" visar att den staten inte är en rättsstat. --- Efter 9/11 så tror jag inte på någon händelsebeskrivning som är av större politisk betydelse. Inte någon! Tvärtom räknar jag med att allt är tillrättalagt för någon eller några parters syften. Även när det råkar vara objektivt sant, så ingår det i propaganda. För varje ny politiskt intressant uppgift som når mig så tänker jag: Hur ser förvanskningen ut denna gång? Vem tjänar maktposition på förvanskningen? --- Aguirre, jag förstår att du har något privat skäl att se explosivt rött när nazister kommer på tal. För mig gäller det alla grandiosa övermänniskor jag stöter på. --- Jag tror att du nu vet varför jag även skulle försvara en nazist om han angavs ha gjort något han bevisligen inte gjort. Känsla och sanning står över allt annat i mitt liv. Sakta, sakta tar det nedtrampade i mig form, men jag tror inte det klarar av ett enda svek till.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?