Valt inlägg:
Man smittas lätt av euforin när man ser bilder från Egypten, Tunisien och nu Libyen.
Men jag får en obehaglig magkänsla. Under krigeet mellan Iran och Irak blev jag vän med en flykting från Iran som var med "ute på gatorna" när Shahn av Iran störtades.
Även då var det demokrati som stod på dagordningen - med europeisk förebild.
Alla demonstranter var bildade studenter och storstädernas medelklass som skämdes över att bo i en diktatur.
Shahns förklaring att landet inte ännu var moget för demokrati pga bildningsnivån i landet hånades av demonstranterna.
Eger några få veckor efter att den cancersjuke diktatorn fallit hade mullorna tagit över.
Min vän sa att det smärtade att erkänna att Shahn hade rätt. Det gick inte framåt utan bakåt.
Hittills har utvecklingen liknat Irans.
Dem stora massan i Egypten - långt borta från befrielsetorget - dominerar samma idé om att islam står över politiken och att demokrati därför är oförenligt med tron. Tro mig. Jag har försökt diskutera med infödda egyptier. Där fanns ingen respekt för t.ex kvinnors rättigheter heller...
Blir det bättre än i Iran? Man får fortsätta drömma...
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?