Valt inlägg:
Hej Anna Nyhm1
Det låter på dig som om du känner till min son och hans sambo. Då borde du också veta hur de hade det, eller så kan du låta bli att häva ur dig beskyllningar emot mig. Det är väl klart att jag klandrar andra för det som hänt. Jag klandrar även mig själv. Jag fanns inte i närheten pga att vi har ett stort hav emellan oss. Socialtjänst, psykiatri och polis visste hur oroligt och stormigt förhållandet var. Min son försökte ta livet av sig endast två dagar innan detta hände och ingen såg till att han blev kvar på psyk. Hade de inte skrivit ut honom så hade hon kanske varit kvar i livet? Han var psykiskt instabil och under stark press. Andra hade kanske klarat det på ett annat sätt, men det ger inte honom rätten att ta hennes liv. Jag försöker förklara att en människa kan gå sönder helt och hållet och göra något som de inte skulle ha gjort under andra omständigheter. Jag har både fina och mindre fina minnen av min svärdotter. Hennes och min sons barn lever vidare i henne. Att hata hjälper ingen och det är det jag försöker belysa. Hur svårt det är att vara anhörig till gärningsmannen och att även vi behöver hjälp och stöd. Men det är tydligen väldigt känsligt för vissa personer. Jag kan mycket väl förstå att man kan hata den som dödar och jag skulle säkert hata någon som gav sig på mina döttrar, men att vara anhörig till gärningsmannen sätter en i en sits som är väldigt jobbig och påfrestande. Jag både hatar och älskar, men kan jag inte få göra det utan att människor ger sig på mig?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?