Valt inlägg:
Läser och berörs. Det finns en tid för var sak och vart skeende tror jag. Detta med att förlåta någon eller sig själv är komplicerat. Inte kan man göra det på en bestämd tidpunkt eller på kommando. Förlåtelse kan få ta tid. Kanske är det rimligt att du inte kräver det omöjliga av vare sig dig själv eller av samhället. Tror också att det handlar om helt olika saker detta med din och din sons relation, jämfört med samhällets inställning. I er situation verkar det vara mera viktigt att sätta fokus på allt som faktisk finns kvar... Du har barn, barnbarn och människor kring dig... Att gå vidare till att finna ett slags "vardagsliv" blev för mig själv vägen ut ur sorg och smärta. När det ofattbara händer rasar världen samman för en tid, problem och grubblerier tynger. Och då är det viktigt att ta fatt i de små tingen...
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?