Valt inlägg:
Det är något fruktansvärt du varit med om, som ingen människa skulle behöva uppleva. Kanske ger jag mig in på djupt vatten att ens försöka kommentera eftersom jag omöjligt kan sätta mig in i situationen. Men jag vill ändå dela med mig av mina tankar, i hopp om att de kan hjälpa dig på något litet sätt. Först och främst så har jag alltid tyckt att man måste skilja på brott och brottsling. Ett brott kan vara avskyvärt, men gör det människan som begått brottet avskyvärd? Jag tycker faktiskt inte det. En människa är alltid väldigt komplex med många olika sidor. Samma människa kan ha väldigt goda sidor, och väldigt mörka sidor. Det verkar vara svårt att greppa för många, t ex för de som säger att du ska bryta kontakten med din son pga brottet. Bara för att du håller kontakten med din son så betyder det inte att du accepterar brottet, det tror jag vem som helst förstår om de tänker efter. Jag tror att din son högst sannolikt mår väldigt dåligt över det han gjort och det kommer nog vara väldigt svårt för honom att förlåta sig själv, och jag tror också att han är tyngd över vetskapen om att han kanske aldrig kommer bli förlåten av alla i sin omgivning. Vad som är oerhört viktigt att tänka på tycker jag, som det tyvärr talas på tok för lite om i Sverige, är att de allra flesta som sitter i fängelse, särskilt de som begått grova brott, har ett psykiskt problem av något slag. Tyvärr är vår rättspsyk väldigt föråldrad och det är bara de med "allvarlig psykiatrisk störning" som hamnar på rättspsyk. Men den senaste tidens vetenskap säger att mord och grov brottslighet är överrepresenterade även bland de med mildare psykiatriska diagnoser. Och att deras våldsutövande beror till stor del, eller helt och hållet på deras psykiatriska diagnos. Ändå dömer man dem som att de har en helt fri vilja och full kontroll över sina handlingar, vilket egentligen går rakt emot det vetenskapen säger idag. Därför ogillar jag också den kristna syn som går ut på att vi alla har en helt fri vilja, totalt fri från olika påverkan, och att vi alla har precis samma möjlighet att leva fredligt och lugnt. Lyssnar man däremot på den moderna vetenskapen så vet man mycket väl att detta inte stämmer. Tvärtom så påverkas ens val olika mycket av sina gener och sitt psyke. Mitt varmaste råd är att oavsett om du fortsätter att söka efter svar inom den kristna tron, inte tar avstånd från vetenskapen och den moderna psykologin, för jag är övertygad om att den kan ge dig minst lika mycket om inte mer tröst och svar. Att födas med ett psykiskt handikapp jag har själv ett sådant är oerhört svårt att både upptäcka och att göra något åt helt på egen hand. Det är också oerhört svårt för ens omgivning och ens närstående att se eller upptäcka det. Psykiska problem kan vara väldigt osynliga och ges uttryck först i pressade situationer. Personligen tror jag att din son med största sannolikhet har en psykiatrisk diagnos. De problemen är ofta medfödda, men kan också utvecklas av traumatiska händelser. Men trots allt så finns det hjälp att få för de människor som drabbats av detta, och tyvärr är vårt samhälle ännu väldigt dåliga på att ge den hjälpen. Mitt varmaste råd är ändå att du försöker se till att din son tar kontakt med en terapeut eller psykolog om den möjligheten finns i fängelset och fortsätter när han kommer ut. Och om du inte själv gör det redan så rekommenderar jag att söka upp en utbildad terapeut eller psykolog för att prata om det som hänt och för att få svar på de frågor du har.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?