Valt inlägg:
Som aktiv filosofisk ståndpunkt är ju varken normlöshet eller värderelativismen särskilt utbredd, då den mänskliga kulturen är sammansatt av mängder av moraler, normer och appellativa värden - däremot som vetenskaplig. Den empiriska vetenskapen kan inte kan låsa sej vid några som helst absoluta värden eller någon absolut kunskap utan att tämligen omgående bli frånåkt - som till exempel den katolska kyrkan under medeltiden då den redan då hävdade en rad osanningar som absoluta axiom. Kulturrelativism som jag anser är det enda möjliga globalt sett om vi föreställer oss att ett absolut statiskt tillstånd är omöjligt så länge vi talar om liv under förändring/utveckling ger det naturliga tillstånd som i praktiken innebär att värden uppstår delas och faller i glömska över tid och under viss tröghet i alla led inom kulturer, grupper, klasser och mellan dessa då olika mönster i sin tillfällighet successivt spiller över i varandra på sin väg mot upplösning. Dock, grunden i denna ständiga förändring är vilken maktrelativistik som backar upp eller bryter ner övriga tillfälligheter, och även dikterar villkoren för förändringen - alltså om den sker under en upplevelse av viss personlig valfrihet eller genom direkt tvång...
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?