Valt inlägg:
Dag #66 Vet du varför Nietzsche ägnade sej åt "soroaster" "Zarathstra" Han förutspådde ju även den postmoderna misstron mot stipulerade sanningar som jag i viss mån företräder. Ansåg också att "sanning som begrepp" är villfarelser utan vilka vissa varelser inte kan hålla sig vid liv. Dessa "vissa" varelser torde vara människan. Men din bild av sanningen verkar ha tagit en annan vändning då jag föreställer mej att dessa "sanningar" i stelnad form i praktiken dödar - medan de med öppet sinne kommer till liv - alltså de som inte bitit sej fast i per definition godkända sanningar. Du Dag är ju knappast nihilist då du ju menar att människan är på väg till en insikt och ett nytt helhetsmedvetande som kommer att ge tron på Gud ett nytt ansikte. Jag har länge funderat på om det skulle existera något vi skulle kunna kalla den absoluta sanningen, men kommit fram till att den knappast är möjlig precis som att den fria viljan inte heller är möjlig - däremot kan jag visst se mängder av momentana sanningar vars bäst föredatum går ut i och med att dom blir till. Jag kan dra slutsatsen att den förutsättning som gör livet och allt annat möjligt är rimligt existerande, men samtidigt inte ställer andra krav på det som blivit skapelse än att det existerar oavsett det är ont eller gott ur vilket godtycklig perspektiv som helst så länge förutsättningarna därför är befintliga. I så motto skulle man kunna säja att mitt sätt att se på det hela närmar sej det nihilistiska - men jag tror att livet precis som människor ur sina givna förutsättningar till viss del kan skapa en mening med livet - kanske kan människan i stort även skapa en mening med sin mänsklighet i den anda du beskriver - jag tänker mej att i ett obegränsat universum torde inte heller några möjligheter helt kunna uteslutas. Att jag däremot inte kan spåra någon gud i den hoppfulla mening som vissa troende söker tröst i grundar sej bara på att livet är för grymt organiserat för att en god organiserande kraft skulle kunna vara inblandad. Jag skulle kunna välja att tro på en ond organiserande kraft, men väljer att inte göra det - dels därför att denne inte visat sej, och dels därför att livets grymhet inte är annat än den biologiska massans konkurrens om livsrum. Att sedan denna massa kan drabbas av galenskap beror främst på att livet ur vilket trosperspektiv som helst i praktiken paradoxalt nog är outhärdligt.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?