Rapportera inlägg

Valt inlägg:

Det var ju ett bra tag sedan jag var i Marockos märkliga tidsblandning - medeltid sida vid sida med "modern" tid. Vet inte heller om städernas då på 70-80 talet relativt intakta traditionella byggnader och muromgärdade stadskärnor i dag förskonats från moderna intrång. Inlandets närmast befästa mindre orter byar skulle vi väl kalla dom ofta byggda på kullar för försvar mot fiender och helt bommade under nattens timmar fascinerade mej. Men trots aningen om att det inte alltid var så fredligt vilade en om än vaksam, men ändå frid över det mesta. Och då särskilt de ungar som hämtade vatten till dessa byar i det annars tämligen torra landskapet. Dom fick gå ganska långt från byarna med sina åsnor som bar vattenurnor hängande på var sida i en ställning över ryggen till platser där vatten förekom - källor ofta framgrävda flera meter ner i marken dit trappor ledde som ungarna kilade upp och ner i med mindre krukor för att fylla urnorna som åsnan bar. Det var ett nödvändigt arbete som dessa ungar utförde, och dom tog det på största allvar och som jag upplevde det med tydlig stolthet och självkänsla. Träffade flera ungar i arbete där, tror inte att det fanns behov av någon skolgång direkt - mycket av de träarbeten som tillverkades av den väldoftande tujan fick sista handen av ungar som polerade upp lena blanka ytor i trät - såg även tio-tolv åriga ungar som svarvade fina skålar av detta trä och visade upp resultatet med med en god portion tillfredsställelse då jag visade mitt intresse och beundran inför det dom åstadkom. Jag och tjejen blev även hembjudna till en skräddarpojke - stolt bjöd hans mor i sann gästfrihet på coscos i hans hem som han ville visa oss. Vi tyckte verkligen om människorna i Marocko.

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?