Valt inlägg:
Stort tack CMO! Det var det bästa jag läst på länge! Helt i linje med mina egna tankar om att det faktiskt är människor det handlar om, och människor vill först och främst att strålglansen skall falla på dem själva, att en snygg brud/kille skall vilja ha dem, eller att någon skall säga att de är intelligenta. Det är både bra och dåligt. Det dåliga är att det är omöjligt att genomföra stora målinriktade insatser som inkluderar mer än ett fåtal personer. Ju fler människor som blandas in, desto trögare blir det politiska systemet. Nackdelen är att det skapar illojalitet. Det stora system kan aldrig slå näven i bordet, sätta hårt mot hårt, eller styra en värld. Det lilla systemet kan göra allt detta, på papperet, men saknar såväl medel som inflytande. Det trudisarna saknar förståelde för, är att människor tusentals i detta fallet inte väljer att mörda tusentals människor, för att få vare sig makt eller inflytande. De har nämligen ingen makt, och får det inte heller, ty de måste fortfarande slåss med dem som är med i den stora planen i övrigt. I den gruppen pågår också en maktkamp, vilken - som sagt - alltid leder till handlingsförlamning.. Deras personliga tillkortakommanden finns där alltid ändå. Och det vet alla vi som är människor: vi förändras inte bara för att vi får mer pengar eller något annat pråligt. Vi kommer fortfarande att vara den vi är. Därför mördar vi inte andra människor, om vi inte är psykiskt sjuka, eller grovt kriminella. Vår vinning ligger främst i att få vara människor, att vinna tid att engagera oss i det vi tycker är roligt: det må vara konspirationsteorier, blommor eller politik. Men om man har en förvrängd världsbild, om man känenr sig utanför och mobbad, eller om man är religiös, då finsn också möjlighet att tänka att det är jag mot dem. Mekanismerna bakom det är otroligt intressanta, och jag tror att det som driver konspirationsteoretiker är detsamma som det som driver en rättshaverist. Min pappa var en tvättäkta rättshaverist, som olyckligtvis var både intelleigent och klurig. han vållade svår skada genom sin förmåga att bara titta på hur skogens bark såg ut, istället för att se på skogen. han ansåg att han var mycket smartare än sin omgivning, och låg i processer så länge jag kunde minnas. Det gjorde honom inte gott, och lämnade mig och min familj i svåra problem. Förmågan att se till vad som är viktigt, och varför den ibland saknas, är ett mysterium, som jag funnit alltmer intressant i det att jag blivit äldre. I de två trådar som finns här, försöker jag betrakta som en liten kurs i hur olika man kan uppfatta saker och ting. Annars får jag nog säga att den pågående Astralian Open-tävlingen är oändligt mycket mer intressant Det är ju livet!
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?