Valt inlägg:
Jag vet inte. Ibland känns det "som den enkla vägen" att ta till medicinering. Kanske kämpade man på lite mer förut, med "att nå" en lite för vild unge som hade problem med socialt spel?
Jag tycker mig dessutom ha sett barn som blivit lugnade, men samtidigt så tycker jag att livsglädjen på något sätt, trubbats av. :-?
Jag är inte helt säker, och jag har inte närmre erfarenhet av det, men det är bara något jag tycker mig sett.
Impulsstyrda ungar...Ja, ja...Jo, jo. Det kan väl vara svårt att hantera kanske?
För sjövilt kan väl bli ohanterbart. Samtidigt så funderar man över hur mycket curlingmentaliteten påverkar också? Föräldrarna hanterar ju inte det här med att sätta gränser på ett bra sätt, idag. Barn med diagnoser har ju ett väldigt starkt behov av att ha gränser,
och jag har sett samband på familjeforum,
att just föräldrar till barn med diagnoser, inte begriper det här med att sätta gränser överhuvudtaget.
De har klart missuppfattat det här, och tror att man ska vara extra försiktig med krav/gränssättning mot barnen.
Ja, man ser verkligen sambanden här.
Det här är kluriga problem att prata om. Ja, det är till och med laddat. Är det något som är laddat så är det att prata uppfostran. Det märker man verkligen på diskussionsforum.
Frågan är om det är enklare att sätta in medicinering än att ta tag i såna här svårfångade förhållningssätt?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?