Valt inlägg:
Jocke #85
Förvisso såg jag din passus formulerad med ett frankotecken i änden, men antog att det var ett uttryck för din egen lilla brottningsmatch vid sidan om det stora drabbningarna mot vår gemensamma könsrasistiske antagonist - men, nåja,,, visst är det så att olika arter som du skriver slår undan benen på biotoper eller andra arter genom våldsam framfart. Människan är på intet sätt ensam om det, men om vi nu håller oss till oss så visst skulle det vara bra om vi som art verkligen kunde ta hand om livet på jorden på de där godhjärtade och vårdande sättet som den oskuldsfullt idealistiska tanken ibland ger prov på att formulera som en önskan. Men hur är det med oss - dej och mej och andra som är involverade i det urbana samhällets och teknikstyrda tillvaro där hänsyn till andra arter inte på något sätt är utmärkande?
I denna tid är det uppenbart att det är vi som "bufflar" oss fram - och ja, det är helt klart att det innebär förluster imom biotopen som drabbar alla, men att vi som far fram mitt i den upplever vårt förverkligande som något mer eller mindre gott.
Om du vill ha ett moraliskt fördömande av detta från min sida så kan jag nog leverera ett sådant men inte utan att ta in allas våra destruktiva mikroroller som del av den syra som inifrån fräter hål i livsväven - alltså du och jag.
Och nu då det visar sej finnas flera sätt att se detta förutom att aktivt blunda för det så kanske vi kan diskutera vad som är rätt eller fel - om det nu finns något rätt och fel i sammanhanget.
Tar vi vår vän gästsvampen vars kiss vi gladeligt dricker så kan vi väl knappast klandra den för att den tar tillvara sin miljös essens innan den alkoholförgiftad sjunker till botten och dör. Och då som i människans vårt fall, nu då vi med en allt större brådska rusar runt i mäsken och konsumerar våra biotopiska grannar till höger och vänster med konsumtionens piska över ryggen och kapitalets investerares lönsamhetskrav tutande i öronen från alla de tusentals kakofonier som mal in nya okända behov i vår understimulerade hjärna i vår egenhändigt skapade reklamkontaminerade värld.
Ja då visar det väl sej så småningom om vi är som jästsvamparna och visar oss vara undermåligt utrustade för att klara föroreningarna i vår näringslösning och helt sonika går under då vi inte klarar konsumtionsstimulansen längre - men som sagt - vad är rätt eller fel ? De efterkommande arter som otvivelaktigt kommer att ta till sej det dukade smörgåsbord vi lämnar efter oss kommer antagligen att tycka vi gjort ett bra jobb som så lägligt berikat atmosfären med så mycket matnyttigt stoff. Frågan är bara i det fallet när våra ersättares gräns för sin undermålighet är nådd - alltså när deras egengenererade överlevnadspotential har nått sin ände och satt stop för deras utveckling i den form den då har? Och då även som i mänsklighetens fall om vi är besjälade av det absoluta måhända flyttar till en passande dimension där den eventuella utvecklingen kan fortsätta till något fint och verkligt kärleksfullt som omväxling.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?