Valt inlägg:
Inger #25 Ja "kulturbetingat" är ett vitt begrepp och kan sammanfattas med "allt som inte är biologiskt och arteget betingat - man kan förståss invända att just kulturskapandet är en specifikt artsbunden egenskap hos människan, men - menar jag att det i det fallet är viktigt att skilja på en för den mänskliga artens överlevnad anpassade kultur som på bästa sätt söker symbios med de rådande natur- och klimat-betingade förutsättningar som specifikt råder. Därefter finner jag det naturligt för människan att utforma en ornamenterande kultur som hålls kort eller blomstrar i förhållande till prioritet och tillgänglig energi. Däröver står en mängd variationer i fråga om de samhälleliga styrfunktionerna av karaktären demokrati och diktatur osv. Utöver dessa exempel spänner sej i dag globalt den tyngsta och mest krävande av dem alla - kapitalets kultur vars makt och suveränitet är så stor att den per automatik lägger in sitt veto mot alla de övriga om inte de små människornas strävanden faller dess monetära lönsamhetssträvanden på läppen. I övrigt håller jag helt med om att människan ska respekteras, men inte i första hand respekteras i förhållande till generella "o l i k h e t e r mellan könen utifrån normaliserade könsegna funktioner, därför att då blir det faktiskt just "orättvist eller ojämlikt!" Däremot tror jag att om individen respekteras utifrån sin individuella upplevelse och sina specifika egenskaper så inbegriper det även eventuella könsbetingade särintressen och till exempel materiella behov. Att att estetiken - skönheten och glädjen hålls så kort i vår tid är att konstens fokus riktats mer mot det politiska, men konsten är en pendel bestående av en mängd småpendlar som pendlar på så gott dom kan i den osäkra verkligheten där försörjningskrav står mot nödvändigheten av att berätta. Och du vet ju själv hur du reagerat mot mina små försök att visa mänsklig närhetsvilja och könsliga kärlek som något vackert och värt att respektera - hur va det du uttryckte dej,,, "lerklumpdknull", jo så var det. Om man ska skratta eller gråta får väl var och en försöka klura ut själv - konsten ska och tål vanligen att kritiseras, men även här kommer vi in på begrepp som respekt - en konstutövare som jag själv är måhända tillräckligt tjockskallig och hårdhudad för att inte låta sej bekomma av elak och okänslig kritik, medan andra som inte varit med så länge lätt kan nedslås av ett hårt samhällsklimat både i fråga om de ekonomiska förutsättningarna och eventuella fördömande kritikers onyanserade näbbglapp. Föreställ dej i stället om samhällets bärande kontext vore att vi verkligen skulle vara rädda om varandra och att de vassa armbågarnas livshållning skulle förvisas till det oönskade då det skapar fler förlorare än vinnare och att "jantelagens" bud att du inte ska tro att du är nått ersätts med dess motsats - att alla har sitt värde och att alla kommer att må så mycket bättre om var och en får möta acceptans för den den är. OBSERVERA att jag inte är så naiv att jag inte förstår att allt är en balansgång och att det finns och kommer att finnas människor med skador som kräver särskilda åtgärder, men jag tror att deras antal kommer att minska om medmänniskan vi tar hänsyn till och respekterar varandra från början...
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?