Valt inlägg:
Dag #56 Jag har noterat att du slutat svara direkt på mina frågor och invändningar kring ditt resonemang - men jag tar inte illa upp - ger dej bara en eller annan ny chans :- ibland kan tystnaden vara svar nog. Men jag har faktiskt viss förståelse för din symboliska beskrivning av anpassningens konsekvens intolkad i bibliskt kristen retorisk dogmatik även om jag tycker att det är en onödigt begränsande omväg att uttrycka vår vardagliga lifs- och existens-problematik. Inom psykiatrin arbetades det tidigare mycket med regressionsterapi före den nu ökande användningen av psykofarmaka, och neuroleptika - vissa psykoterapeuter gör det fortfarande då dom ser kopplingen mellan upplevelser i barndomen som huvudsakliga orsaker till utveckling av mentala störningar senare i livet vilket jag inte har något att invända mot. Det jag i klartext skulle vilja veta då det gäller ditt resonemang är - i vilken kontext mänskligt liv skulle levas om inte störningar skulle uppstå i det för respektive barn unika utvecklingsschema som du kallar "Jesus"? Detta har enligt dej "nedlagts" i varje barn - av vem och för vilket syfte? Orsaken är visserligen också i stort sett oklar om vi inte ska anta att det handlar om den store gudens egoistiska längtan efter att omintetgöra sin stora splittring du sa explosion om jag mins rätt. Vad i dessa konstruktioner gagnar barnet/individen/mänskligheten? Och vad gäller detta utvecklingsschemas bristande fullgång - vilken är den verkliga orsaken till att barnet så tvingande måste genomgå denna utvecklingshämning från fullkomlighet till detta halvliv, men dock till viss gräns fysisk biologisk överlevnad?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?