Valt inlägg:
Jodå Aguirre - jag medger lyckans existens och dess skiftande och olika karaktär, men jag förutsätter inte på samma sätt de motsatser du gör. Att lycka skulle förutsätta lidande är ett alltför utilitaristiskt synsätt och ett lite för mekaniskt tankemönster för att frilägga livets frihet från dödens konsekvens - som i judiskt kristen och muslimsk religionsdogmatik. Dessa tankemönster har sin förankring i dessa "lidandets" religioner. Den villkorade kärlekens fostran kommer också från det spannet. För att människan ska kunna möta livets vara utan de dikterade begränsningar de flesta religioner förorenat tänkandet med är det hög tid att lämna deras indoktrinering. Lidande och skuld som förutsättningar för frälsningens lycka och den annars så dominante och hatiske gudens kärlek. Det är en missuppfattning upphöjt till axiom att det ena förutsätter det andra - möjligheten till självständigt tänkande och liv ligger inte i de mekaniska ramsorna framsagda med böjd nacke med ord som bönar om livlös lagbundenhet - vi kan åtminstone försöka nå lite resning och värdighet och anstränga oss att se förbi dessa statuerade hinder för frihet i tänkandet som i praktiken bara är ett omedvetet avståndstagande från möjligheter. Frågan om lyckan har ingenting med mängd eller motsats att skaffa - det är precis som kärlek och sanning färskvaror utan bäst före datum då dessa egentligen bara kan existera i det levande livets nu. Med det snäva betraktelsesättet att "liv skulle förutsätta död" begränsas livet till en vegeterande process som den eventuella lyckan till trots genom sitt stora lidandet är av tvivelaktigt värde - må så vara att livet på jorden går mot det slutliga utsläckandet i biologisk mening - men utesluter det det levande livets sådd in i en annan dimension av varat där åtminstone ätandets förbannelse lyfts från våra yrvakna själar?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?