Valt inlägg:
Ibrahim och Pal84 Inom den västerländska kristna traditionen blev vetenskap och trosfrågor separerade. Som ”kropp och själ”.
Den främste företrädaren för skolastiken, Thomas av Aquino, kunde på 1200-talet inte stoppa de intellektuella, vilka visade intresse för Aristoteles induktionslära. 1800-talets ”renässansbegrepp” är därför felaktigt, men skulle överleva långt in i våra dagar. Muslimerna hade bevarat Aristoteles texter och spred dem vidare till södra Spanien. När Thomas av Aquino inte längre kunde stoppa de kreativa i att sprida dåtidens kunskap "anpassade" han istället Aristoteles filosofiska system till den kristna tron. Den katolska kyrkan hade en linjär tidsuppfattning och som krävde en skapelse, därtill förstås en personlig skapare och domedag. Aristoteles hävdade att universum var evigt, men att detta hade försatts i rörelse av den "första röraren", vilket i n t e var detsamma som Bibelns och Koranens gudsbild!///
I vår västerländska tradition har vetenskap och religion haft stora konflikter från början. Inom Islam gällde tvärtom, vetenskap och religion gick hand i hand s a s. I vår värld blev därför Bibeln hårt granskad redan på 1700-talet. Om vi bortser från reformerta Martin Luther. Idag lever vi i ett sekulariserat samhälle, i vilken tron uppfattas som en p r i v a t sak och Bibeln betraktas som ett skönlitterärt samt historiskt verk, skrivet a v människor.
I vissa muslimska länder idag kan man inte ens diskutera den frågan, då man fortfarande utgår ifrån att Koranen ÄR Guds verk. Förhållandet mellan religion och vetenskap är kanske en förklaring, om än paradox kan tyckas, till att muslimska länder har en ”senare” samhällsutveckling?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?