Valt inlägg:
#70 Att bli arg när det är relevant menar jag inte på "affekt tillstånd". Men att ständigt utpeka t ex att det är "Lisas" eller "Pelles" fel att bråk startar övht är inte så ovanligt bland lärare. Både förr och nu. /// Ungdomar testar en också, för att ta reda på "vem" man är och vad man står för! Jag ryter inte till, men kan använda blicken som markerar att det är "slutgiddrat och "nu håller vi oss till sanningen för att vi SKA lösa konflikten"... Ungar lever i NUET och vill inte ha problemen och ständiga konflikter "hängandes över sig"! Dock låter jag barn och ungdomar hellre lösa konflikten själva än att jag griper in först. Och det är i n t e så oviktigt i deras egen utveckling. På det skickar man ut en signal att jag, som vuxen, uppfattar just denna situation omöjlig för er att lösa på egen hand... Man märker då, efter att de har fått säga sitt, att de är tacksamma för att man ingrep. Sen får allt bli som "vanligt" igen utan skuld och skam. /// I mitt exempel tog jag barn och ungdomar som h a r en grundläggande självkänsla. Med redan skadade barn kan situationen bli annorlunda, vill jag påstå.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?