Valt inlägg:
Jag läser just nu boken ”Behovet av en ny förståelse”. Där skriver man på sidan 139: ”Samtidigt bör uppmärksamheten inriktas mer mot en fördelning av inkomster och tillgångar än på föreställningen att en fortsatt ekonomisk tillväxt automatiskt leder till att fattigdomen i världen utrotas och att alla får det bättre.”
Detta är naturligtvis angeläget på kort och medellång sikt. Men då bortser man ifrån att det faktiskt finns fattigdom i länder som Sverige. Dessutom visar ju de höga välfärdsskatterna tillsammans med ökad arbetslöshet i Sverige , att det rimligen inte bibehållbart i längden, att bara försöka öka fattiga och arbetslösa hushålls inkomster med omfördelning. Ökar inkomsterna och därmed arbetskostnaderna, löneskatterna, arbetsgivaravgiften och momsen, så ökar ju samtidigt priserna på livsmedel och kostnaderna för boendet! Att enbart försöka lösa detta med ännu mer omfördelning mellan arbetsinkomsterna och arbetslösheten är ju som att springa fatt sin egen skugga – med solen i ryggen!
Mer och mer bör därför satsas på att generellt minska basutgifterna för maten och boendet och tiden och köerna för dagligresorna. Då det finns miljarder människor som behöver lägre utgifter och bättre tillgänglighet till mat och bostäder, så är det inom detta område som alla bör dela med sig av optimala kunskaper och innovationer, hur arbetskostnaderna, sidofunktionerna och mellanleden trots ökade inkomster för alla bör kunna minskas inom dessa områden. Sannolikt kan utgifterna successivt minskas mer och mer och mer med helt fria, öppna och genomsynliga datorprogram, om alla delar med sig och bryr sig om.
När det gäller tillgångar så kan det i hög grad komplementeras genom att hyra istället för att köpa och ställa i förråd den största delen av tiden.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?