Valt inlägg:
Jag och ni skribenter har ställts inför ett politiskt-intellektuellt dilemma. Nästan 50 av svenskarna vill minska invandringen enligt SOM – institutet, men för att förstärka vår egen självbild så ångar vi istället på som om halva befolkningen inte fanns. Ytterligare komplikationer uppstår då vi ignorerar det faktum att den andra halvan innefattar 25 med invandrarbakgrund och dessa är inte helt kristallklara i sina ställningstaganden. Så ser ju den faktiskta sammansättningen ut. Alltså, den politiska bilden är inte sådan, som bl.a. Lars Ohly beskriver den. Det är fortfarande så att en hälften av befolkningen vill ha en förändring oavsett om 100000-tals människor demonstrerar emot. Hur försöker då de övriga partiledarna lösa problemet. Jo man hakar på Ohlý och börjar med att ge c:a 300000 svenska väljare epitetet rasister. De övriga svenskarna bakom andra partiers röstsedlar och som också bevisligen vill ha en förändring, slapp uppsträckning på valnatten. Som vanligt svenska politiker fortsätter gemensamt lösa de stora sociala problemen via moral-politik, men resultatet kommer enbart bli moral-panik. Helt ologiskt med bara moral då deras politiska efekter enbart genereras via reurser och det stora ansvaret istället läggs i händerna på de som proffsionellt dagligen brottas med problemet.
Vilket är viktigast för skribenten, den egna politiska manifestationen eller upprätthållandet av individers fria vilja då vi tycker till?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?