Valt inlägg:
Härlig skildring, tänk hur bra saker skulle vara när läkare och andra kunde sin sak.
Själv fick jag diagnosen ADHD efter 30 års åldern. Och så mycket elände hade kunnat undvikas med kunniga läkare. Förr var jag energisk men efter att jag insjuknat i diabetes blev livet en enda spiral neråt. Hade/har ingen energi till något. Jobbet led livet led även mer.
Men jag är ett statistiskt undantag, jag har ingen kriminell bakgrund, inte heller någon missbrukar bakgrund. Vilket i Finland så gott som alla ADHD patienter med diagnos efter 30 fyllda har.
Inte undra på att man tilldelade mig en kriminal psykiater när jag begärde att bli undersökt för ADHD. Men någon undersökning blev det inte av detta. Jag var ju varken misbrukare av något eller kriminell. Orsaken till mitt avikande från statistiken är troligen en blandning av 2 olika anledningar. 1 min ADHD är inte ren utan utöver detta finns drag av aspberger syndrom. 2 Jag är inte evolutionist närmre än så vill jag inte beskriva det här och nu
Som tur var hade jag i min bekantskaps krets en person vars klasskamrat hade gått till proffessor inkom just ADHD/Aspberger/Bipolära/Autism. Självfallet innom barn omsorgen precis som alla andra, p.g.a ovan nämda orsaker.
Men denne tog sig an mig i alla fall. Jag fick min diagnos och en första medicinering. Men själfallet när man äntligen hittar en läkare 45 mil bort, så omkommer han innan en uppföljning kan göras.
Nåja hittade en annan läkare närmare till som skriver ut medicinen metylfendat amfetamin men någon riktig uppföljning har ju inte blitt av
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?