Valt inlägg:
Bäste Mats!
I ungefär tio år har jag arbetat i Skåne, dessförinnan bodde jag många år i Linköping. Sedan jag kom tillbaka till Malmö har jag, precis som du, försökt ta debatten "på golvet" i förhoppningen om att andra skulle ta den i massmedia.
Jag arbetar i den offentliga sektorn, i en bransch som domineras av kvinnor med utpräglade arbetarklassattityder. Mina kollegor förväntar sig uppenbarligen inte att jag ska dela dem. Jag tror att de tycker att jag snackar precis som di dära politikerna, och andra som kommer i TV.
Att mötas i någon slags debatt visar sig svårt. När vi försöker så vet vi ju mycket väl att deras åsikter och attityder inte anses vara rumsrena. Vi vet allihopa vad man ska säga för att hålla sig till den offentliga diskursen. Och antingen blir det då en solidaritetsuppvisning: vanligt folk mot eliten som jag får företräda. Eller också blir det en något löjeväckande samfälld övning i att sjunga mångkulturalismens lov.
Under dessa år har jag kommit att tro att klyftorna i det svenska samhället verkligen håller på att växa. Och nu menar jag absolut inte ekonomiska klyftor, utan snarare känslan av sammanhållning med "andra svenskar" eller med "samhället i stort."
Och jag har blivit helt övertygad om att människors trygghet har minskat. Hoppet om att det ska finnas ett socialt skyddsnät som fångar upp den som behöver, det hoppet har eroderats samtidigt som viktiga grupper av arbetstagare känner att man kan bli arbetslös i yrken och branscher där man tidigare trodde sig ha en säker försörjning, eller i varje fall goda möjligheter att hitta nytt jobb. Och till detta kommer en växande otrygghet på gator och i samhället.
Det är svårt att veta hur mycket av denna otrygghet som är befogad, men att den inte tas på allvar i det offentliga samtalet, det bidrar i varje fall till en känsla av brusten samhörighet mellan "vanliga människor" och "sådana som pratar i TV."
Du, Mats, tror att folks oro är skapad av kvällspressen.
Jag tror istället att oron skapas av egna erfarenheter i kombination med vad som drabbat bekanta, bekantas bekanta och lösare rykten än så.
Kanske har jag gjort misstaget att "go native"? Efter att försökt ta debatten på golvet i tio års tid känner jag mig nog ungefär lika sviken som mina arbetskamrater. Vi känner oss alla svikna av "etablissemanget". Jag för att det inte tagit upp debatten, och arbetskamraterna för att de är rädda för att lämnade med Svartepetter.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?