Valt inlägg:
Intressant att få ta del av en engagerad akademikers reflektioner på sitt och de övriga 68-kamraternas påverkan i det svenska samhället. Vänstervågen har efter 30 år blivit en tsunami, detta då recensenten läst boken "Vi som visste allt...", allt lättläst förståeligt och informativt. Men tidsfaktorn är lika spefull för akademiker som för alla andra drömmare. 1968 fick VPK 3 av rösterna vid riksdagsvalet. 3, denna siffra kan aldrig ha uppfattats av senare tids socialistiska författare och debattörer. Sanningen var ju att en liten skara 3, blodfattiga ungdomar i murarskjortor och palestinasjalar, inte påverkade det svenska samhället i någon annan praktisk form än inom det blodfulla skogsbruket underskatta inte detta påstående, för då vet läsaren inte hur höga papperskostnaderna är för en blaska. Åtskilliga träd fick fällas i onödan för att medlöparna på tidningarna skulle kunna framföra teserna. T.o.m C H Hermansson insåg att man måste lämna det kommunistiska 68:a träsket. På 70-talet då KFML, APK och VPK vevade på som värst, blev resultatet att de borgerliga fick sitta kvar i regeringsställning. Enbart Schyman har lyckats höja siffrorna till drygt 10. Anledningen var inte innehållet i hennes politiska budskap, utan en skicklig retorik och en djävligt stor feministisk håv.
M.a.o. Stora politiska vänsteraktiviteter har alltid fungerat som en negativ bumerang i Sverige.
Av detta drar jag två slutsaser. 1:a,68:a rörelsen ville inte förändra Sverige, man ville ha kul och bortsåg ifrån resultatet. 2:a, ni som är rädda för socialism, ni måste se upp vid årets val. Lars Ohly vevar inte - han ligger lågt. Inga slutsaser är förhastade.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?