Valt inlägg:
Sunny: Intressant artikel. Men alla dessa som har begått kollektiv självmord måste ju tro på att de är just "tillsammans" in i döden? Jag vet inte... Tolkade ditt samtal med döden som mer typ "ironiskt". Som när Bergman ger uttryck för funderingar i "Det sjunde inseglet"... Själv väljer jag hellre att bli "vän" med döden och slipper därför grubbla ;- För egen del blir det svåraste att ta farväl, d v s det ä r så sorgligt att lämna de a n d r a kvar! Semantisk analys är, som vanligt spännande, och jag undrar varför bilden av Döden, likt Guden, är en m a n som ska slå gräset med lien när det är skördedags... Djävulen har eldgaffeln... Fast i Dantes Inferno var snön/isen det värsta som mannen kunde genomleva i skärselden... Annars har Gud visst en relativt stor kroppshydda, ett vitt/grått enormt skägg och med ibland ögon - blåa i viss konst - vilka ska utstråla lugn, trygghet och insikt. Aristoteles induktiva bild av kvinnan som en ofullgången man gäller visst fortfarande, som bilden av henne som feminist... Nå, bara till att kämpa på. Ingen annan gör det åt en :-
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?