Rapportera inlägg

Valt inlägg:

Känner igen detta fenomen och den andliga lätthet varmed man återvänder från återvinningen som det heter där jag bor. Många ting som sparas långt efter sitt bäst föredatum kan dock få ett nytt liv - just detta beror i hög grad på den fantasi, kreativitet och kunskaper den har som som förfogar över materian i fråga. Kikar man lite i de numrerade syndabehållarna - stora containrar som byts flera gånger om dagen på de stora anläggningarna - så får man ganska snart insikten att någon respekt för de människoskapade tingen inte existerar. Där ser man bland de direkta soporna också fortfarande användbara saker, antikviteter och mycket som människor som lever under andra omständigheter skulle betrakta som högsta lyx och tillföra en bekvämlighet i deras liv som dessa människor inte ens kan föreställa sej. Jag fick en gång en del av mitt levebröd av att ta vara på och snygga till ting jag räddade ur grovsopporna. Nu får man vanligen inte ens andas om att man vill ta vara på något man ser som i komprimatorn kommer att gå förlorat för mänskligheten. I trädgården hänger en kristallkrona med vackra prismor som strör små regnbågar omkring sej - den bara låg där slängd, och gamla fina verktyg som duger både till prydnad och det dom avsetts för hälls hinkvis i containern under därför avsedd siffra. Och detta skulle kunna upprepas för de flesta av vår kulturs invanda materiella områden och överflöd. Samlaren i oss väcks ju lätt då man ser sånt, särskilt då många fortfarande lever som vuxit upp under knappare villkor än vi har nu där allehanda föremål kan säljas över disk med vinst som för trettio är sedan skulle ha krävt en halv veckolön för att bli ägare till - märkligt nog fungerar dom där gamla grejerna fortfarande, men det kan vi inte förvänta oss av den billiga produktionen från vår samtid, men förvånande nog håller ett och annat exemplar sej rätt väl då det visar sej att den ändå inte används, och rätt som det är åker ut i grovsoporna då den ändå bara står och tar plats - fast kanske detta är ett storstadsfenomen - på landet där man har mer plats och där man faktiskt är van att använda sina verktyg för underhåll och förfärdigande av praktiska lösningar där respekterar man nog de materiella värdena på ett annat sätt utan att för den skull ha någon djupare känsla för den eventuella skulden i att se möjligheter i stället för skammen i tillvaratagandets filosofi...

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?