Valt inlägg:
#53 Jag blev en gång inkallad som vittne till en händelse där en man tagit tag i och hållit fast sin sambos armar just för att hon slog honom. Oturligt för henne kan man tycka, så kunde jag bara säga som det var - att tjejen hade för vana att slåss, passade inte någons åsikter så fick den en hurril. Jag själv hade råkat ut för det vid några tillfällen. Nu var hon ganska liten och jag ganska stor så hon gjorde inte någon större skada och dessutom blind så det var ju bara att steppa åt sidan. För hennes sambo var det värre - förutom att han också var liten så umgicks han vanemässigt med människan samt var begåvad med en benägenhet att vara med verbal än våldsam. En dag fick han dock nog och tog fatt i hennes viftande armar och sa att hon skulle låta bli att slåss. Hon anmälde. Kunde visserligen inte visa upp något som tydde på att hon blivit utsatt för fysiskt våld - tror du att målet lades ner eller att han frikändes? Nej, han dömdes för ringa misshandel till dagsböter. Jag kom inte ens på tanken att anmäla en våldsbenägen tjej jag umgicks med för misshandel trots att hon slog tämligen ofta. Varken hon eller jag tänkte nog på att det handlade om fysiskt våld. Jag brukade bara göra som han som blev dömd - det blev mer som en reflex och jag slog aldrig. Först då hennes våldsbenägenhet hotade att slå över på annat främst då mina tidigare barn såg jag till att snabbt få henne ur huset - det finns ju gränser för vad man vill riskera. Det kan tyckas underligt att män likväl som kvinnor inte omedelbart säger upp kontakten med våldsamma partners, men vi människor är i vissa fall utrustade med en fördragsamhet som många gånger inte är bra för oss - och vad är väl ett litet blåmärke eller en skråma här och var mot att missta allt det fina som även det kan finnas i annars tämligen erbarmliga förhållanden.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?