Valt inlägg:
Upplevelsen som författaren till denna artikel deklarerat sammanfaller med dennes kommentarer i en diskussion om förtrycket av mannen debatterats där denne också deklarerat att han inte upplevt något strukturellt förtryck av sin person så som innehavare av manligt kön. Mycket av det som framkommit i denna artikel som tämligen säkert inspirerats av den tidigare diskussionen pekar på att författaren själv medvetet eller omedvetet fallit in i det strukturella förtrycket av kvinnan och tagit för sj av de fördelar som detta kan ha fört med sej - särskilt denna mening pekar på skribentens möjliga väg till uppvaknande citerar//Som far till flickor blir man helt plötsligt mer påtagligt berörd av den diskriminering som flickorna ännu utsätts för, det som drabbar mina döttrar är ju något som även drabbar mig.//sc. Denna insikt kan även leda till förståelse att förtryckaren även förtrycker sej själv då förtrycket faller tillbaka på de egna nära och kära. Vad artikelförfattaren även bortser ifrån är att alla män inte är som han själv. Det finns faktiskt män som i möjligaste mån vägrar att delta i förtryck av andra och det oavsett om det är män eller kvinnor. Till yttermer visso finns det män som just på grund av att dom är män konsekvent förlorar i vårdnadstvister, underhållstvister, samt på grund av det prestationskrav sammanfallande med den merlön som de som män uppbär för sina uppoffringar även förlorat kontakten med sina barn. När författaren säger att hans "skrottar plötsligt har egna planer, i vilka man inte längre är den självklara medelpunkten." pekar det på samma - skribenten som varande man har förmåtts att tro sej vara en centralfigur men som då hans barn vill söka sej egna banor är hans roll som portalfigur inte längre önskad på samma sätt som tidigare då han av sin förtryckta kvinnliga omgivning inte längre ses som medelpunkt vilket dessutom tyder på att dessa önskar frigöra sej också från det faderligt/manliga inflytandet som är en del av det tveeggade förtryck som går under benämningen "strukturellt" då det genomsyrar den kultur vi lever i och drabbar alla - förtryckare likväl som förtryta. Detta gäller även i hög grad det förtryck som drabbar män - det slår också tillbaka på kvinnor och det oavsett om det effektueras av män eller kvinnor. I fråga om ansvaret för barn som strukturellt läggs på kvinnan innebär det dubbelarbete för henne, men då det ingår i duglig och duktighetskravet på kvinnan bevakar och försvarar hon detta svartsjukt med alla medel så som att vidmakthålla fördomar, nedvärdera manliga insatser eller starkt begränsa mannens ansvarsområde eller/och använda lögner för att misskreditera den manliga insatsen. Tyvärr är män inte mycket bättre då de med samma fördunklade logik biter sej fast vid föreställningar som för länge sedan visat sej inte ha någon som helst giltighet. Jag rekommenderar skribenten till en verklighetsstudie där hans egen förtrycksstrukturella position inte används som modell för alla andra män.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?