Valt inlägg:
Jag blir ledsen när jag ser det som händer i Sverige idag. Jag blir ledsen när jag noterar dessa fördomar, detta förtryck, diskriminering och förföljelse som sker mot människor med personliga upplevelser av något mer i världen än det rent materiella. Är verkligen sådan diskriminering värdigt ett land som Sverige som bär stolta demokratiska traditioner? Jag anser det vara en grundläggande mänsklig rättighet och en grundläggande mänsklig frihet att kunna få ha sina personliga upplevelser av andlighet, utan förtryck och förföljelse, utan verbala häxprocesser. När skeptiker kritiserar människor med andliga upplevelser så utgår de från att a upplevelsen är en tankekonstruktion och b de som uttrycker sin andliga upplevelse ljuger. Det finns skeptiker som menar att i en upplyst värld så kan människor inte ha andliga upplevelser, därför att människor borde ha förstånd nog att inte ha dem. Andliga upplevelser händer människor. Det är inget som någon rår över. De händer eller händer inte. Och händer de så har människan - i ett upplyst och öppet samhälle - rätt att uttrycka sin upplevelse och rätt att bli respekterad för den. Uppenbarligen så är Sverige inte detta upplysta och öppna samhälle än. Människor kommer alltid att ha andliga upplevelser, och därför är skeptikers kampanjer mot dessa upplevelser verkningslösa. Det går inte att hindra människor från att erfara andliga upplevelser. Därför att andliga upplevelser handlar inte om tro eller tankekonstruktion, det är en reell och faktiskt upplevelse som man erfar. Det som händer när människor av skeptiker utmålas som psykiskt störda, att de har problem och att de är lättlurade, att de är lurendrejare och charlataner, det är att sår skapas i dessa människor. De söker sig till forum och sammanhang där de kan möta andra människor med liknande upplevelser så att de både får en möjlighet att förstå och fördjupa sin egen upplevelse och dessutom upplever det trevliga och sköna att träffa andra som faktiskt tycker att man är helt normal och varken konstig eller sjuk i huvudet. När samhället är mindre bra på att visa respekt mot människors personliga upplevelser, så söker dessa människor sig till att samlas och ju mer samhällets kritik ökar mot dessa personliga upplevelser och dessa människor, desto mer upplever de behovet av att samla sig med andra som har liknande upplevelser.
Om samhället vore mer tolerant och accepterande inför människors personliga upplevelser, om samhället verkligen inte bara vore ett samhälle där man får ha fritt religionsutövande utan faktiskt även får ha sin andlighet i fred religion och andlighet är olika saker så skulle människor kunna samtala fritt på arbetsplatser och vara öppna om det i sitt dagliga vardagliga liv. Vi är inte där än i Sverige.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?