Valt inlägg:
Olsson - Nej, jag har inte nämnt någonstans att jag behandlar patienter med diagnosen panikångest och depressioner och faktum är att jag inte gör det. Jag redovisade ett förhållningssätt som innebär att utifrån frågan "Vad händer nu?" uttrycka kroppens rörelse. Detta är fortfarande varken behandling, terapi eller en metod och jag har också förklarat varför det omöjligt kan vara detta. Du påstår om och om igen att detta förhållningssätt är en behandling. Så om en människa sitter på bussen och ställer sig frågan "Vad händer nu?" och skriver ner sina observationer i en bok, så är detta alltså en behandling och dessutom en kroppsmetod? Jag har skrivit att jag känner personer som har använt detta förhållningssätt, eller liknande förhållningssätt, och som har upplevt ett positivt resultat av det. Inger Edelfeldt har ju själv använt ett liknande förhållningssätt, hon beskriver sina upplevelser av det i sin bok som hon har pratat om, och hon har haft en svår diagnos som de du pratar om. Du påstår att jag behandlar, så jag behandlar människor med svåra diagnoser bara för att jag känner till personer som har använt det förhållningssätt, eller ett liknande, och som har upplevt det positivt? Jag tycker dina påståenden är sanslösa. Jag har alltså ingen rätt att säga att jag känner personer som har använt ett visst förhållningssätt för det innebär att jag skulle ha behandlat dem med detta förhållningssätt?! Herregud, det räcker ju med att läsa Inger Edelfelds bok, hon har en positiv upplevelse av ett liknande förhållningssätt - menar du att jag skulle ha behandlat henne för att hon har en positiv upplevelse av ett liknande förhållningssätt? Jag har skrivit att jag har hämtat inspiration till mitt förhållningssätt från flera källor, det är inget nytt förhållningssätt.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?