Valt inlägg:
Och Olsson - jag har aldrig varit med om att någon har behövt åka till psykakuten genom att uppmärksamma samt neutralt tillåta det som händer inuti och genom att konkretisera kroppens inre rörelse genom att uttrycka den i rummet. Snarare handlar den återkoppling jag får om hur det blir lugnare, mer avstressande, mindre spänt, att eventuell ångest lugnar sig, att man hamnar mer i kroppen och mindre i hjärnans tankar. När vi uppmärksammar kroppens inre rörelse och uttrycker den, så hoppar vi samtidigt ur tankar som handlar om rätt och fel, bra och dåligt, att något måste si eller måste så och sådana tankar stressar och spänner kroppen. Vi hoppar också ur från att identifiera oss med känslor när vi betraktar känslorna, för vi kan inte både vara helt i känslorna samtidigt som vi uttrycker att de händer. När vi säger "Jag uppmärksammar en tanke om ..." / "Jag uppmärksammar en känsla om ..." "Jag uppmärksammar i min kropp att det händer ..." så blir vi betraktaren i det ögonblicket. Men vi kan inte bli betraktaren om vi försöker bli det, enligt detta synsätt. Utan det händer av sig själv när vi uppmärksammar och uttrycker det som händer inuti.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?