Rapportera inlägg

Valt inlägg:

Olsson - "Det finns ju svårigheter med att kalla något för "behandling" där sådana kräver i grunden legitimation." Nej, alternativterapeutiska behandlingsformer existerar och det behövs ingen legitimation för dem. Det jag beskriver är dock fortfarande ingen behandlingsform eftersom "behandling" innebär en idé om att fixa något, om att behandla något. I det jag har beskrivit så finns ingen idé om att fixa eller behandla något, därför att en sådan idé innebär ett motstånd mot det som finns och det blir en påträngande energi för upplevaren. I det jag har beskrivit är själva idén att det inte finns någon annan idé än det nyfikna utforskandet tillsammans med ett fullständigt neutralt lyssnande har lyssnaren en idé om att behandla något så blir inte lyssnandet neutralt, det blir styrt. Sedan kan det hända saker genom detta, men inställningen från lyssnaren är att inte ha någon annan inställning än att vara nyfiken. Jag kallar det för "inre resa" att svara på frågan "Vad händer i dig just nu?". Ögonkontakt - ja, brukar inte du se på den som talar till dig? Genom att se på den som talar till dig behåller du som lyssnare uppmärksamhet och närvaro till den som pratar med dig. Det är en "teknik" som jag tror de flesta människor använder i vardaglig kommunikation. Istället för att kalla det för "teknik" så vill jag nog kalla det för "artighet och respekt för den som pratar". Jag kallar det för "meditativt" att uttrycka upplevelsen av vad som händer i kroppen, därför att det kan upplevas som det, däremot så behövs det inte upplevas som det men det är möjligt att det upplevs som det. Det är olika från person till person. Min erfarenhet är att när vi ger uppmärksamhet till spänning, utan en idé om att göra något, utan att förstärka eller försvaga - en neutral uppmärksamhet där vi tillåter spänningen finnas som den finns, och där vi tydliggör den genom beskrivning hur den upplevs genom exempelvis färg, form, struktur, rörelse så uppstår en förändring av sig självt. Om vi däremot har motstånd mot spänningen, så innebär motståndet att vi spänner oss. Om vi anstränger oss för att få bort spänningen, spå spänner vi oss. Det vi ger motstånd till ger motstånd tillbaks. Genom att tillåta att spänningen finns, att tillåta utan en åsikt om spänningen, utan ett bra eller dåligt, och utan en idé om att göra något med den, så tillåter vi den att finnas i ett öppet rum där vi är rummet utan att vara innehållet i rummet, vi betraktar innehållet och innehållet får därmed utrymme att förändras av sig självt. Men, så länge vi har en idé om innehållet, motstånd mot innehållet, vill att innehållet ska vara si eller så eller att något speciellt ska hända, så händer det inte och förändringen händer inte. När vi lägger ner förändringen så händer den. Det jag beskriver är en mix av Non violent communication Marshall B Rosenberg, Zen coaching Kåre Landfald, Diamond approach Almaz, Great freedom teaching. Living Essence Arjuna Arnagh och The Zen way of counseling Svagito R. Liebermeister.

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?