Rapportera inlägg

Valt inlägg:

#662 Jo Dag jag har sett att vårt sätt att resonera har en del gemensamt :- Kanske inte så konstigt då vi varit med ett tag, fast å andra sidan är inte heller det någon garanti för att hitta någorlunda rätt i tillvarons mysterium. Kanske ska du inte göra så stor affär av människan som "det lilla däggdjuret" då det inte ligger något nedsättande i det även om vi är större än en hel del andra levandefödande djur som vandrar här på Jorden. Det ska nog snarare ställas i relation till vårt vanliga förhävande av vår mänskliga storhet som inte är varken större eller mindre än andra varelser - oaktat våra eventuella uppgifter för helheten. Du tänker dej att mänskligheten är en organism och att fulländningen kommer på en kollektiv nivå - OK,,, ungefär som ett bisamhälle eller andra sociala djur, myror och getingar till exempel. --- Ja varför inte? Redan nu är ju det den verklighet vi lever under - kollektivet består medan individen är ersättlig - kollektivets undergång innebär en om inte total så ändå kraftig decimering av antalet individer. Ändå så länge det finns ett aldrig så litet reproduktivt antal individer som bär fröet till kollektivets fulländning kommer det oket att belasta oss. Kanske är jag inte så förtjust i tanken på individens reduktion - men mer att respekten för individens plats i helheten både som upplevelse och bärare av fulländningens möjlighet av kollektivet ger mej en känsla av ett mer helt och komplett utvecklingens mål. Individualitetspaniken är säkert lika destruktiv som idividualitetsreduktionen - möjligen bör dessa gå mer hand i hand för att möjliggöra en verklig fortsättning och mognad för mänskligheten. Gillar detta du säger om det "sista skriket av födslovånda". Ja kanske kan man se det så att mänskligheten precis som det lilla barnet går sin utvecklingsväg mot vuxen så följer mänskligheten sin. Och javisst - detta har inte något med religion att skaffa - mer än att precis som barnets fantasier inte har med verkligheten att skaffa mer än som symboler för att infoga livets pusselbitar i en så småningom begriplig helhet. Religionernas roll utnyttjas visserligen av maktmänniskor vilket är ett veritabelt aber, men som de första förklarande primitiva filosofier de är har de åtminstone haft rollen att försöka förklara världen och rikta kollektivets kraft mot ett gemensamt mål - förhoppningsvis kommer människan så småningom växa ifrån det behov som tillfredsställs av föreställningen att en högre makt styr allt till det bästa - för det är den minsta vi ska vara säkra på - och ska vi ha den minsta chans att nå ett högre stadium så får vi som mänsklighet se till att lära oss ta vara på de livets möjligheter som vi har kvar...

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?