Valt inlägg:
#654 Dag - Vi kan bara uttala oss i enlighet med den begränsning vi för ögonblicket besitter - och det oavsett vi är i kontakt med det kolektiva medvetandet, vårt eget intellekt, våra högst personliga känslor eller den galaktiska kunskapen som även den söker nästa ögonblicks sanning - evolutionen går vidare på sin väg i såväl mickro som mackrocossmos.----------------------------------------------
Därav följer att allt är begränsat och delat av det eviga nuets ständiga transformation från ett kommande till ett passerat ögonblick lika eviga som varat själv i sin sammansmältning mot det evigt oändliga utsläckandets tillstånd som icke är och så förblir. Jag säjer inte detta därför att jag anser mej vara den som tänker mest obegränsat av alla människor på Jorden - nej bara därför att jag tänker det ------------ liksom jag även inser att "det kan finnas människor om vilka man inte har en aning och inte heller kan ha det" därför att jag själv för ögonblicket är begränsad och inte kan se det hela på annat sätt än så som min nuvarande uppfattningsförmåga tillåter. ------------------------------- Kanske har du rätt i att det inte är lönt att försöka bedöma om evolutionen är ofelbar, och vad jag förstår så klättrar livet vidare genom tiden utan att bry sej om rätt eller fel - att vara och ta plats i det nu det existerar är livets enda drivkraft i vilken form det än representerar sej själv och gör så tills det stöter på sin begränsning - precis som religionerna - och detta oaktat dom är sanna eller ej. ----- Och nej - det som ser ut som evolutiva återvändsgränder kan ändå ha banat väg för det som kommer istället - inte "kan" menar jag, utan "har" banat väg och ständigt gör - för det som tar dess gamla plats.
Och visst delar människan livets förutsättningar med alla andra livsformer på Jorden och/eller i universum. Vi är komna ur samma grundförutsättning som allt annat liv och existens som annat liv och existens i universums och i universums eventuella dimentioner varhelst förutsättningen för liv i vilken form det vara må - liv är inte bara biologi - så uppstår liv, och som jag ser det just nu så gör det de oavsett om det behövs eller ej då livet har nog av sin egen vilja att få finnas till.
Jo livet förbereder ständigt evolutiva språng då det som är inte nått det optimala. Att även det lilla däggdjuret människan så sakterligt tar sina steg i anpassningens evolution och går en och annan insikt till mötes och förstår att materiell rikedom inte är det värde som gör själen glad kommer som ett brev på posten då vi sprattlar i vår galge, och visst kan det utlösa ett berättigat raseri men även att det inte blir till mer än vanmakt som inte bara leder till ökad skräck utan också till brusten livsvilja - den verkliga faran för annat liv - det vill säga att den del av livet som förlorat tron på livets värde i sin besvikelse helst vill förgöra allt. Ungefär så som människan i sin förtvivlade vilsenhet emellanåt betett sej utan att förstå vad vår livsleda beror på. Då är den stora faran att folk söker sej till en och annan trosform - kristendomen var populär här förr - nu finns ju både islam och en uppsjö varianter som väll kan ge en liten om än tillfällig tröst - tillslut kommer vi ändå att stå där öga mot öga med oss själva troligen fortfarande utan att förstå vår roll i evolutionen.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?