Valt inlägg:
Dag #625 De verkligt mänskliga kvaliteterna är det inte många av den mänskliga arten som kunnat utveckla till fullo - om ens någon. En gång i en hoppfull stund dök dessa ord fram ur dimman - Människan är det finaste som någonsin uppenbarats för ett djur, men är ännu mycket sällsynt. Jag vet inte om var och en har den potential som hör samman med verklig mänsklighet, men man kan ju alltid hoppas. Frågan är dock bara vad som kommer att erfordras för att släppa loss den fördämda kraft som i så fall ligger förborgad i vårt väsen, och skulle den primitivare fasen av mänsklig utveckling i så fall överleva dess konsekvens? Du säger att livet vill oss därför att vi behövs - och,,, men tror du att livet är ofelbart? Långt före människans inträde på scenen dog mängder av livsformer ut så det är inget nytt, men evolutionärt har sällan de blida existenserna överlevt kampen om herraväldet - har du någon aning om varför de aggressivaste livsformerna överlevt och i dag står i begrepp att utrota mängder av arter som levt i miljoner år före människan men nu ser sin arts uttåg ur historien - även jägare och renhållningsjhon får stryka på foten för mänskligt veto. Jag har inget svar på varför, men jag lider inför de oerhörda förluster som livet lider då mänsklig nummerär förmering tenderar att lägga under sej allt över allt utan att verkligen synes ha de kvaliteter som livet så förtvivlat väl synes behöva.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?