Valt inlägg:
Du talar även om folks vilja att vara anonyma och att den viljan ska skyddas, då skyddar du även hatet och otrevligheterna och vanliga Svenssons som slänger virtuella dynamitbomber på varandra. En moderator i ett forum kan inte hindra en pseudonym från att skicka ett privat hatmejl till någon, men om man inte kunde registrera anonyma e-mail adresser skulle de flesta hatmejl försvinna. "Nisse och hans vänner" som det tidigare har pratats om skulle inte kunna skicka sina virtuella brevbomber. Du löser inte det problemet med moderatorer. Jag har visionen om ett samhälle där människor vågar vara sig själva. Detta förutsätter att man vågar använda sin riktiga identitet i den fysiska form som finns i detta liv just nu. Man kan inte vara sig själv under pseudonym, för pseudonymen blir ju fejk. Det blir en mask som man tar på sig. Om människor satt med masker på sig under en öppen debatt i något ämne på ja i en konferens eller disputation på universitetet, hur skulle det se ut? Det skulle se rätt komiskt ut, men det skulle också bli fejk. Det går inte att möta en människa på riktigt när den människan bär en mask. Att vara riktig och att vara sig själv innebär mer än rent intellektuella tankar. En intressant frågeställning kan vara - den som gömmer sig bakom en mask, älskar den människan sig själv, accepterar den människan helt och fullt sig själv, vågar den människa vara i allt som hon/han är, känner den människan sig själv på djupet? Är att begränsa sig själv som bärandet av en mask innebär, är det att stå fullt och helt i sin egen kraft eller begränsar det även sin egen kraft? Vår ologgade vän här har talat om att han inte vill skylta med sina åsikter på grund av arbetsgivare och arbetsmarknaden. Då visar han i praktiken upp en falsk bild av sig själv till arbetsgivare, det blir en lögn. Och tar man till en lögn så är det lätt att ta till fler lögner. I min vision, Banestyret, om samhället där människor vågar vara sig själva så ingår även att vara utan lögn. Det finns en intressant bok som heter "Radical Honesty" av Brad Banton. Den visar hur ärlighet kan öppna människor för varandra. En ärlighet som utgår från att man tar ansvar för det man själv tycker och säger. Mycket av det som människor för ut när de är frustrerade är inte sant, för det är uttryck från frustrationen. Om man tittar på frustrationen så finns det ofta en underliggande orsak - något annat att uttrycka, än det som frustrationen uttrycker. Nu tänker jag inte spekulera i vad detta kan vara eftersom det är olika för olika människor, det är en individuell fråga, men jag säger att det ofta finns där. Men när människor gömmer sig bakom pseudonym och därmed lätt uttrycker sina frustrationer istället för att gå på djupet av sig själva och titta inuti, då kommer vi människor längre ifrån varandra. Vi har redan idag ett samhälle som bygger mycket på lögn och illusioner, och internet har byggt på detta just för att det är så lätt att vara anonym på internet, och människor slutar ta ansvar för sig själva utan gömmer sig bakom masker. "Virtuell verklighet" är inte samma som riktig verklighet, det är en illusion och fantasi av verkligheten. Det blir ett datorspel där människor krigar och slåss. Och jag är kritisk mot detta.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?