Valt inlägg:
#84 Bizon, tack för ett värmande inlägg. Du beskriver bättre än jag kunnat göra det själv, vad jag håller på med. Och gör därtill en träffande analys av varför en del blir kraftigt irriterade på mitt envisa självhävdande. Jag är, om man säger så, inte precis ödmjuk i onödan. Men varje gång jag ser det helt oförställda, med absolut överensstämmelse mellan känsla och uttryck, då finns den där. Då görs även jag ödmjuk. .... Att vara mjuk inför sitt öde kan av många upplevas som frihetens motsats. Egot som stolt deklarerar att det skapar och väljer sitt eget liv menar sig vara fritt att göra så. Det saknar då känslokontakt med det av livet tilldelade ödet att mjukt finna sig i. Personligen tror jag att en människas frihet inte är vare sig större eller mindre än ett björklövs. Samtidigt tror jag att det är när vi fullt ut blir det livet vill med oss, som vi känner oss fullständigt fria och helt levande. Omvärldens alla försök att sedan BB göras oss till något annat än det vi av oss själva skulle bli, om vi togs emot av en ödmjuk omgivning, skapar all mänsklig olycka. För jag är övertygad om att det värsta som kan hända en människa är att inte kunna vara sig själv genom livet. Frihet är därför en paradox. Friheten att få vara det man inte på något sätt själv valt.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?