Valt inlägg:
Ja visst är det paradoxalt att genom att uppge sej själv, sin person och sitt ego så inträder en viss sorts frihet - blir dessa oegensinniga kroppar sedan försedda med föda skulle man logiskt kunna tro att en viss lycka skulle kunna infinna sej, men kan det vara så? Finns då något kvar i oss som skulle kunna registrera denna lycka - eller handlar det mer om att vi genom att frånsäga oss vår receptiva förmåga helt snällt kommer att ingå i en mänsklig men ljummen välling? Frågan är om det inte kan finnas en annan lösning? Vad sägs om att att utveckla vår fulla mänskliga potential genom absolut närvaro i det som är och genom medvetet värderad delaktighet välja det kommande?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?