Valt inlägg:
Dag #38 Inom vissa av psykologins falanger talar man om längtan tillbaka till moderlivet och visst kan din utveckling av den grundkänslan vare något du projicerar på de kosmiska perspektiven. Big Bang kan ju ses som en störning i den oändliga stillheten som genom den störningen utan för tid och rum förlorade sin oändlighet - den kan även ses som en del av en andningsprocess det vill säga ett andetags ändläge vilket kommer att följas av av det motsatta ändläge dess yttersta expansion osv och däremellan detta kryllande av liv. Det kan ses på fler sätt också, till exempel som det ständiga flödet mellan parallella universum eller dimensioner - eller en kombination av alltsammans. Att lidandet hör till livet är väl det mest oemotsägbara i våra tankegångar vilket är just det jag vänder mej emot som konstruktion - OK det är en simpel lösning och kräver inte mycket finess, alltså en pedagogik på rottingstadiet. Jag tycker nog att man kunde förvänta sej något mer av något som haft flera miljarder år på sej att utvecklas. Samma sak vad gäller kampen och konkurrensen. Jag utesluter egentligen ingen av dina tankegångar eller andra möjligheter vad gäller live och vad det ska vara bra för, allt är ju egentligen möjligt. Det jag gör är bara att delta med mina funderingar och synpunkter som om mitt engagemang i frågorna hade någon betydelse - lite som att ta mitt "livsansvar" skulle man kunna säga och det oavsett om det efterfrågas eller ej. Man skulle kunna likna det vid det bina sysslade med innan de flesta av dom blivit utrotade. Då något bi upptäckt något som det tror att andra skulle kunna ha glädje av dansar det för att tala om att och var det finns. Hittar jag en tanke någonstans så dansar jag den som bina - fast på mitt sätt :-
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?