Valt inlägg:
Tack för det Leif-Arne! Min far tillhör också invandrarnas skara. Han kom hit med en universitetsutbildning i bagaget och började att arbeta från första dagen han var här.// Det företag han började på förblev han trogen fram till sin pensionering och han hade sedan också den goda smaken att dö relativt snart efter pension så han belastade inte pensionssystemet heller. En rejäl nettovinst för statskassan alltså.// Kvinnan han gifte sig med och som kom att bli min mor, var också färdigutbildad och arbetade från början som förskollärare på 50-talet för att sedan gå vidare via chefsjobb i kommunen till en tjänst som metodiklärare vid förskoleseminariet från vilken hon sedan pensionerades.// Då de båda inte kunde få egna barn så valde de att adoptera och på så sätt kom min syster och jag att få ett par underbara föräldrar.// Det fanns dock ett smolk i bägaren av den mer giftiga sorten. Min far, som kom hit som vuxen, lyckades aldrig bli kvitt sin utländska brytning. Den som levt nära och sett vad något sådant kan innebära för en människas möjligheter att fullt ut accepteras i ett samhälle som det svenska, vet att det är stigmatiserande i så motto att som svensk blir du aldrig någonsin fullt erkänd.// Att min far vid sin död varit svensk medborgare i 50 år, innebar inte att han någonsin blivit räknad som helt svensk av "riktiga" svenskar. Tydligast märktes det naturligtvis på hans arbete och på arbetsmarknaden där han under de år som man grundlägger sin fortsatta karriär ständigt, trots högre utbildning och bättre arbetsmeriter, blev åsidosatt vid tillsättandet av alla de tjänster han sökte. Jag hade möjlighet att själv se den mycket subtila och av underförstådda sociala koder styrda process som ständigt pågick för att hålla honom "på sin plats". Han var ju, trots allt, inte riktigt svensk och under de sju månader som jag arbetade på samma avdelning som honom så blev jag medveten om detta och hade också efter det en väsentligen mycket större förståelse för den bitterhet han ibland inte kunde låta bli att ge uttryck för.// Jag talar ju svenska sedan barnsben och har därför inte stött på några sådana problem som min far gjorde p.g.av sin brytning men nog har det funnits många tillfällen då även jag fått känna på hur det är att inte vara "riktig svensk". Som barn till en invandrare så förekommer jag t.ex i det underlag som SD använder sig av för att beräkna hur många procent i en kommun som kan kallas invandrare och utifrån dessa beräkningar så ställer dom frågor som "vad händer när svenskar är i minoritet?" Fast det kan ju jag strunta i eftersom jag inte är svensk. Lite märkligt ändå med tanke på att jag behärskar språket bättre än de allra flesta riktiga svenskar. Jag vågar också, utan att darra det minsta, påstå att mina kunskaper om hur samhället är uppbyggt och fungerar och min kunskap kring lag och förordning är betydligt mycket större än för en överväldigande majoritet av de människor som räknar mig som andra generationens invandrare. Har också i bloggkommentarer fått veta att om det inte passar här så kan jag åka tillbaka till det utland jag kommer ifrån.// På ett sätt är jag rätt glad över SD:s uppdykande på den politiska scenen för plötsligt så syns den orm som under en polerad yta gjorde en del av min fars liv mindre bra än det kunde ha varit. Jag ser ormen sprida sitt gift i debatter och kommentarer till debatter och den gör det på samma sätt den alltid gjort det. Med framvästa insinuationer om att endast den är modig nog att
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?